Strålningsterapi ges vanligen för att komplettera det kirurgiska ingreppet och för att minska risken för lokal spridning. I vissa cancerformer kan det räcka med strålbehandling utan kirurgi.
Strålningsterapi utnyttjar radioaktiv strålning som förstör cancerceller och krymper tumörerna genom att utsätta cancerceller för strålningsskador. Även frisk vävnad förstörs, men med modern teknik kan den friska vävnaden bättre sparas. Cancerceller brukar dela på sig snabbare än friska celler, så de är särskilt känsliga för strålbehandling.
Ungefär hälften av cancerpatienterna får strålbehandling i något skede av sin vård. Strålningen riktas vanligtvis direkt mot tumören eller metastasen. Vid behandling av utbredd cancer kan strålbehandlingen ibland ges till exempel till hela överkroppen. Strålbehandling kan ges med en särskild yttre strålningskälla eller internt genom att införa strålningskällan på ett eller annat sätt i kroppen. Ett exempel på det senast nämnda är isotopbehandling där det radioaktiva läkemedlet inverkar direkt på tumören och ger endast mycket små skador åt den friska vävnaden.
Om cancern är lokal, beror valet mellan kirurgi och strålbehandling på effektiviteten av behandlingen och man avgör den skadan som orsakas av behandlingarna. Betydelsen av strålbehandling vid cancer har ökat, särskilt med utvecklingen av de konserverande behandlingarna.
Strålbehandling kan ges antingen före eller efter operationen. Till exempel, om kirurgen inte helt tar bort tumören eller risken för återfall av tumören är hög, kompletteras behandlingen vanligtvis med strålbehandling efter kirurgin. Före operationen kan tumören minskas på förhand genom strålbehandling.
En kombination av strålbehandling och kemoterapi blir ibland aktuellt. Dessa behandlingar förstärker varandra och ger effektivare vård. Den så kallade kemostrålningsterapin har gett bättre resultat vid behandling av många typer av cancer, såsom vissa typer av lungcancer, och cancer i huvudet och halsen. När man använder cytostatiska medel ökar emellertid de negativa effekterna av strålbehandling.
Strålbehandling är helt smärtfri och riktar sig direkt mot tumören eller metastaserna. Strålningsterapi ges ofta periodvis tex under 2-8 veckor. Strålningen ges dagligen vanligtvis i form av små enstaka doser mestadels under vardagar. Behandlingen tar några minuter åt gången. Fördelningen av strålbehandlingen i flera mindre doser minskar de negativa effekterna på de friska vävnaderna och effektiviteten av strålbehandling förbättras för tumören. De flesta människorna kan leva ett ganska normalt liv under behandlingen. Istället för denna periodvisa (intermittenta) strålbehandlingen kan i vissa fall användas en s.k. accelererad (snabbare) strålterapi.
Framsteg inom teknologi och medicin har gjort att strålningsterapi mer noggrant kan riktas mot tumören samtidigt som skadan på frisk vävnad reduceras. Strålningsterapi är vanligtvis en ganska väl tolererad cancerbehandling. Ännu ger dock behandlingarna biverkningar.
Strålningsterapi påverkar inte bara cancerceller utan även normala celler. Effekterna på den friska vävnaden beror till stor del på den använda strålningsdosen, längden av behandlingstiden och den delen av kroppen som tar emot strålningen. Biverkningar uppträder endast i det område av kroppen som bestrålas.
Biverkningar av strålbehandlingen kan uppkomma redan under behandlingen, omedelbart efter behandlingen eller mycket senare, ibland även efter flera år. Omedelbara biverkningar av strålbehandlingen upptäcks i snabbt delande vävnad såsom hud, slemhinnor och benmärg. De flesta biverkningar kan nuförtiden effektivt förhindras och behandlas.
2,354 visningar
