Typiska cancermediciner är cytostatika (cellgifter, kemoterapi), som avser att förstöra de maligna cellerna. Cytostatika hämmar celldelningen och orsakar därmed celldöd. Cancermediciner kan ges för att minska eller förstöra en befintlig tumör och för att motverka att en malign tumör får fotfäste.
Cytostatika påverkar alla celler, även i den friska vävnaden. Cancerceller delar dock ofta på sig mycket snabbare än normala celler, vilket gör cancerceller särskilt mottagliga för cytostatika. I de friska cellerna blir cellgifternas effekt mindre, och friska celler återhämtar sig också snabbare från behandlingen. Cellgifterna har något mindre betydelse inom cancervården då nya biologiska läkemedelsbehandlingar har utvecklats. Cytostatika används dock fortfarande allmänt.
Olika typer av cellgifter används vid behandling av cancer, som ger sin effekt på olika sätt. Det vanligaste är en kombinationsbehandling av flera olika kemoterapeutiska medel. Kemoterapins effekt är beroende av tumörtypen, tumörens storlek, cancerns tillväxthastighet och andelen aktiva celldelningar i cancercellerna.
Cytostatika kan ges i tablettform eller i form av dropp direkt in i blodkärlet. Ibland ges läkemedlet lokalt, till exempel in i lungsäcken, urinblåsan eller i ryggmärgskanalen. Intravenös behandling ges vanligtvis på ett sjukhus, men patienten kan fara hem efter behandlingen.
Vanligtvis ges behandling med cellgifter med 3-4 veckors mellanrum. Detta ger inte cancercellerna tid att återhämta sig, men den friska vävnaden får sin välbehövliga paus. Kemoterapi kräver noggrann övervakning av blodvärden.
Cytostatika ger biverkningar. Vanligt är det med allmännt illamående, håravfall och trötthet. Biverkningarna varierar individuellt. Vissa biverkningar kommer att försvinna om några dagar, men patienten kommer vanligtvis att helt återhämta sig från kemoterapi efter några månader.
Nuförtiden ges det också läkemedel i form av hormoner. Dessa kan kallas precisionsläkemedel. Effekten av den hormonella cancerbehandlingen bygger på principen att man förhindrar produktionen eller effekterna av ett vikigt hormon för tumören. Hormonell cancerbehandling används till exempel vid behandling av bröstcancer, prostatacancer, sköldkörtelcancer och livmoderscancer. Hormonerna reglerar starkt den normala tillväxten och utvecklingen av de ovan nämnda organen.
Hormonbehandlingar tolereras väl jämfört med cytostatika. Hormonbehandling är vanligtvis en långsiktig behandlingsmetod, där behandling ges vanligtvis i många år. Ibland kan hormonbehandlingen fortsätta under resten av patientens liv.
De nya biologiska läkemedlen mot cancer är precisionsmediciner riktade mot cancern. Precisionsläkemedel är anticancer-vaskulära tillväxtdroger, antikroppar och läkemedel som hämmar aktiviteten hos en viss gen i en cancercell. Dessa är tyvärr dyra läkemedel.
Biologiska precisionsläkemedel ger ofta den fördelen att biverkningarna är mindre än hos cytostatika eller strålningsbehandling eftersom läkemedlet bara påverkar cancercellerna. Precisionsläkemedel, såsom antikroppar, blir allt vanligare vid behandlingen av cancer. Effekterna hos dessa biologiska läkemedel hänger samman med vissa specifika cellstrukturer och funktionsstörningar hos viss typer av tumörer.
Immunologisk cancerterapi (immunoterapi) är en mängd olika behandlingsmetoder mot cancer som försöker störa cancercellernas försvarssystem på olika sätt. Här är målet att förbättra kroppens immunförsvar och därigenom ge kroppens egna immunförsvarssystem bättre chanser i kampen mot cancercellerna. Vid immunoterapi kan patienten också ges cytostatika eller andra läkemedel som stör cancercellernas tillväxt. För närvarande sker det mycket utveckling på området och det forskas flitigt med immunologiska cancerbehandlingar.
Antikroppsbehandlingar har varit föremål för aktiv forskning under de senaste årtiondena. Antikroppar verkar på många sätt på behandlingen av cancer. Antikroppar särkilt utvecklade mot cancervävnad kan bindas till markörer (antigener) på ytan av cancervävnaden. Således markeras cancercellerna för det egna immunförsvaret som sedan kan förstöra cancercellerna. Nobelpriset i medicin utdelades år 2018 till utvecklingen inom immunoterapi och antikroppar.
Antikroppar kan förhindra effekten av olika tillväxtfaktorer just för tumören. Antikroppar kan också användas för att transportera in i cancercellen olika cellgifter (cytostatika eller strålningseffekter), varigenom nackdelarna för de friska cellernas tillväxt reduceras. Många antikroppsbehandlingar tolereras ganska väl. De vanligaste biverkningarna är feber, frossa och utslag.
Nyare, effektivare droger har i stor utsträckning eliminerat de traditionella interferonerna. Interferoner är proteiner som fungerar som hormoner. Kroppens egna celler producerar interferon. Interferon har använts för att behandla vissa cancerformer, antingen ensamt eller i kombination med andra läkemedel mot cancer. Behandlingsperioden är vanligtvis flera månader, ofta behövs flera år. Interferonbehandlingar har exempelvis använts vid behandling av lymfom och melanom. Interferon är en immunologisk behandling av cancer, som syftar till att förstöra cancerceller genom att påverka kroppens egna försvarsmekanismer. Biverkningar som orsakas av interferonbehandling är influensaliknande symtom och feber. Biverkningarna kan kraftigt variera.
Cancermedicin ges ofta som kombinationsterapi. Med detta vill man göra patientens chanser att bli botad så bra som möjligt.
Medicinering kan också ges i förväg som profylaktisk behandling eller kompletteras med kirurgisk behandling. Adjuvant (kompletterande) behandling innebär att behandlingen kompletteras med läkemedel mot cancer, precisionsläkemedel eller hormonella läkemedel. Man avser också att förstöra små, osynliga metastaser som ännu kan finnas efter operationen eller strålbehandlingen. Denna behandling har förbättrat prognosen för många cancertyper och anses också vara en av huvudorsakerna till förbättringen av prognosen hos cancerpatienter.
Ofta är det nödvändigt att komplettera läkemedel med särskilda stödåtgärder, till exempel för att lindra symptomen som cancerbehandlingar ger upphov till. Stödåtgärden kan bidra till att förbättra patientens livskvalitet under och efter behandlingen. Till exempel är läkemedel mot illamående användbara för patienter som får kemoterapi som cancerbehandling. Behandling av cancersmärta är också en cancerbehandling.
Målet med den symptomatiska behandlingen (palliativ vård) är att lindra patientens fysiska och psykiska symtom och förbättra patientens livskvalitet. Ofta ges flera symtomatiska behandlingar till exempel för att lindra dessa symtom: smärta, förstoppning, illamående, förvirring och trötthet.
Om cancer inte kan botas kommer fokuset att vara att behandla patientens symtom så att patienten kan leva ett så bra liv som möjligt. Symtomatisk behandling är av central betydelse för personer med cancer. Metoderna för den symptomatiska behandlingen kan vara delvis de samma som i primärterapin. Strålningsterapi kan till exempel minska metastaserna, vilket gör patientens tillstånd bättre. Förutom de fysiska symptom har man som syfte att lindra patientens psykiska symtom, såsom rädslan för döden och ångest.
4,180 visningar
